”Laila reste sig upp –Jag vet att det är kallt ute, men tycker du inte att vi två syndare ska ta oss en kopp chai ute på gården?”(Khaled Hosseini, Tusen strålande solar, sid 244)
Ibland sätter sig saker som man läser, långt in i själen. Det här stycket i Khaled Hosseinis bok ”Tusen strålande solar” har gjort det i mig. Satt sig i själen och gjort att jag ofta grubblar på detta med kvinnlig vänskap och den lilla pausen på dagen som får oss att orka. Det är här när Mariam och Laila dricker chai ihop för första gången som deras vänskap börjar spira.
Här kan du läsa historien om Mariam och Laila –>