Jag vet inte så mycket om Karolina på Lyckås. Karolina var min Morfars mormor, min morfar Tage och hans syster Majbritt tillbringade sina somrar hos henne. Morfar beskriver tiden hos sin mormor som ”Deras barndoms paradis”. Min morfar räddade en liten kantstött kopp med vallmomönster från en liten backstuga som skulle rivas. I den stugan hade Karolina bott under sina sista år. Koppen med vallmo har för mig fått symbolisera alla de glömda och spruckna koppar och fat som står någonstans och som är fyllda av gamla minnen.
Här kan du läsa historien om Karolina på Lyckås –>